LocoRoco [PSP]

LocoRoco är en stor klump men den verkar inte vara så farlig. De äter bara små blommor och inte små flugor men de äter blommor som är på marken och så kan de hoppa och studsa och så kan dom rulla. Man ska akta sej för “Lurvar” monster, dom svarta som tuggar på en!

Man vickar spelplanen åt höger och vänster för att få klumpen att studsa eller rulla. Jag tycker spelet är roligt, den får en stor stjärna när jag klarat hela spelet! // AGNES

Poäng: Fem godisar  (Spelet är på Svenska! Stort pluss! / mamma

 

Vad tycker du?

 

Pikmin 1 [Wii]

Ohh… det här går bläääää bort mamma!

Kan inte annat än hålla med… vad ni än gör, köp inte Pikmin 1 för Wii… det är 100 gånger krångligare än Gamecubevarianten med spelkontroll… Man blir bara frustrerad och galen på kontrollen när man spelar med Wii-kontrollen och känslan är… hmm.. urk…

Att det är så svårt med Wii-kontrollen gör det också mycket svårt för yngre barn att spela. Gamecube spelet med sin handkontroll gör att även en 4 -åring kan ha kul med spelet medans Wii varianten med dess kontroll knappt är kul ens för en vuxen… Spelkänsla noll i jämförelse med Gamecubekontrollen!

Har du Wii, köp Gamecubeskivan i stället. 1. du kommer få mycket roligare och 2. du kommer få spelet betydligt billigare! 3. Gamecubespelet har INTE sämre kvalitet rent bildmässigt än Wii, snarare är det svårare att få överblick i Wii varianten än i Gamecube… 4. Fler i familjen kan spela, även en liten 4 åring.

Godispoäng: Enbart minus för Pikmin 1 för Wii //mamma

 

Pikmin 1 [Nintendo Gamecube]

Nu har vi klarat spelet! Yihaaaaaaaaa! Vi ÄR bäst! Olimar fick alla delarna till sitt skepp och vi kunde flyga hem! så nu har vi vunnit spelet!

Det roliga med det här spelet är inte bara själva spelet och att vi haft väldigt roligt när vi spelat det tillsammans utan det är att figurerna är så barnvänliga. Både Agnes och hennes lillebror leker Olimar och Pikmins lite varje dag, ritar Pikmins och bygger Olimars skepp av papper och gamla toarullar :-) Vore någon smart så skulle de göra en tecknad film och Olimar.

Det här spelet får en hel godispåse full med poäng för det har varit kul att spela för hela familjen och det rekommenderas varmt. Det är lagom svårt bara man ger sej tid att lära sej det och har lite tålamod och står ut med lite klur :-)  // mamma

 

Att spela spel med barn

Bilden är lånad från http://www.alltombarn.se

Till er som rynkar på näsan åt att spela spel med barn eller tonåringar, ta och läs artikeln och tips 6 via länken nedan ;O) / mamma

http://www.alltombarn.se/foraldraliv/6-satt-att-bli-en-supermorsa-1.24510?image=5

 

Pikmin 1 & Pikmin 2 [Nintendo Gamecube]

Suuuuuuuper spelet! Jag tjatar om det här varje dag! Först spelade bara mamma Pikmin 1 hela tiden och hon sa det var för svårt för mej men jag tjatade och så lärde hon mej och nu kan jag det!

Olimar, har skepp kraschar när han krockar med en komet och så hamnar han på Pikminarnas planet och de är snälla kompisar! Olimars raket går jättesönder och alla delar flyger åt alla håll på planeten men Pikminsen som bor på planeten blir hans vänner och hjälper honom i letandet och hämtandet av alla delarna! Pikmins har olika färger och kan olika saker. Blå kan tex. vara i vatten, gula kan kasta bomber, röda tål eld.

Det finns farliga djur man måste slåss mot och varje natt måste Olimar sova i sitt skepp för hans rymddräkt tål inte att vara ute på natten. Pikmin har ett eget skepp och varje kväll lägger man in dom där så de inte blir uppäta under natten. Det finns massor av klur och hinder man måste ta sej förbi och man måste hitta tillräckligt med delar så man kan flyga hem och det får inte ta mer än 30 dagar i spelet. Klarar man inte det så svimmar Olimar och pikminsen tar honom till sitt skepp och sen planterar de honom så han också får en blomma på huvudet och blir en Pikmin.

Superbästa spelet alltså!

Pikmin 2 är lite svårare. Man ska inte laga sitt skepp utan hitta skatter, kapsyler, apelsiner, burkar som man behöver för att betala en skuld till någon, jag vet inte riktigt varför eller till vem men man samlar i alla fall saker. Olimars kompis ,som man också kan styra om man vill, han är en hund (det är han inte alls det! han är samma sort som Olimar :-D /mamma)  Olimarskompis är visst en hund! (Nej, :-o /mamma)

Pikminsarna är gulliga och hela spelet är jättebra! Pikmin 2 är lite svårare och mer babbel så mamma måste läsa och läsa och i bland orkar hon inte det och säger åt mej att sluta tjata men jag kan inte läsa och inte alls när det står på engelska så jag måste tjata då!

Det jag tycker är ett plus med spelet och också det som gör att Agnes gillar det är att det är ett strategispel och du måste klura, planera, räkna och beräkna hur du ska lyckas med att hämta de skeppsdelarna.

I Pikmin 2 tas detta lite längre i och med att du har två gubbar att styra och kan ha ett gäng pikmins som gör en sak med den ena gubben och ett annat gäng pikmins med den andra för att sen växla fram och tillbaka och styra de två i vad som ska utföras. Du kan förenklat riva en mur med ena gubben och dess pikmins och samtidigt i en annan del av “spelplanen” rensa banan på “fulingar” med den andra gubben och dess pikmins. /mamma

Godispoäng: 4½ godis för både Pimin 1 och 2. Lite synd att Pikmin 2 innehåller så mycket babbel dvs. fullt med textrutor som gör att spelet blir lite segt… och så står det på engelska… Men hur som helst så är detta är mycket gulliga spel även om man får slåss mot nyckelpigor och annat :)

 

Ett klipp från Pikmin 1 

 

Madagaskar 2 [Playstation 2]

Som en uppföljare på filmsuccén från 2005 och det bästsäljande spelet Madagascar 1 för barn är det nu dags för ett helknasigt nytt äventyr i Madagascar: Escape 2 Africa Video Game.

Spelet baseras på den kommande filmen från DreamWorks Animation och de fyra välbekanta djurparksdjuren lejonet Alex, zebran Marty, giraffen Melman och flodhästen Gloria och resten av det galna Madagascar-gänget tar med oss på en helt ny actionfylld resa där uppgiften är att rädda den afrikanska savannen.

Men blääääääääääääää jag väntade och väntade och väntade på det här spelet! De sa på Nickelodeon (tv-kanal) att det var super och det fick fem topp poäng men fyyyy, det var inte sanning!

Madagaskar, det första riktiga spelet är helt suuuper men det här är bara apa! Det är skräpigt gjort med dålig bild inte alls lika bra som i ettan spelet! Det är som om de slarvat! Spelen är tråkiga och flera delar är svåra, tar tid och är tråååkiga, bara några som är roliga. I ettan är ju alla bra och bar de på slutet som är lite svåra!

Ska ni köpa spel och inte har ettan så köp ettan och köp bara tvåan om ni hittar den superbilligt i en realåda, sån låda de brukar ha på ica maxi eller köp billigt begagnat! Min storebrors kompis som är 11 har också tvåan men på playstation 3 och han säger samma som jag, ettan är en höjdare och tvåan är shiiiit!

Hmm kan inte annat än hålla med henne :-| Spelet är en jättebesvikelse i jämförelse med höjdarspelet Madagaskar 1 //mamma

Godispoäng: 3 men det borde fått 2½ … den extra halvan upp till 3 får spelet för att det är på svenska. Spelet innehåller föresten fult språk (!)

 

RÅTTATOUILLE [Playstation 2]

Agnes har nu på två små kvällar lyckats spela RÅTTATOUILLE från början till slut och detta på mycket kort tid i och med att hon inte får sitta och spela hur länge som helst. Hon tar sällan en bana på mer än ett försök och liksom stannar inte någonstans utan bara springer på. Jag klarar absolut inte detta utan att trilla ner i både hål och annat, trillar ner för kanter etc.

Hennes spelkontroll, balans, reflexer  etc. går vida utöver min och jag känner mej stel, långsam och GAMMAL i jämförelse :) Extermt frustrerande är det när hon spelar på en bana som är hur svår som helst och smatidgt sitter och pratar om vad som hänt på dagis etc. som om hon inte spelade. Jag kan inte spela och prata samtidgt utan att i princip “dö” var tionde sekund :)

Provade förut att spela ett onlinespel mot henne med Mario och det var ju bara att inse faktum att jag fick så mycket “stryk” att jag är glad för att mina resultat inte är sparade! Henne visslande och sjungande av “blinka lilla stjärna” och diverse julsånger samtidgt gjorde att… jag som svettades av sammanbiten anstängning för att överhuvudtaget inte förlora med noll poäng och på så vis behålla åtminstonne LITE av min värdighet… insåg att jag tillhör en generation som  slutade utvecklas med Nintendo 8bitar.  // mamma

 

Loco Roco [PSP]

Nu får mamma låna min blogg lite och skriva om sitt ääääääälsklingsspel!

Loco Roco, det är ett så underbart härligt spel så jag kan inte nog “lovsjunga” det! :-) Jag hittade en recension av detta spel som jag lagt in här då den fångade spelets “själ” 100 gånger bättre än vad jag skulle kunna göra. Jag hoppas Arvid Schultz inte har något emot att jag lånat hans strålande recension hit.

För dej som vill se spelet och kanske prova lite vid datorn (ha ljudet på slaget!)

http://www.locoroco.com/pc/index.php

Mina poäng: Fler än vad som får plats här, stjänstopp! ;O)

Recension nedan är skriven av: Arvid Schultz

Loco Roco (PSP)

Blobbarnas glädjesång

Loco Roco är ett speciellt gäng färgglada blobbar som älskar att sjunga. De lever sitt lugna och harmoniska liv på sin lilla planet tills den dagen då de elaka Moja Mojas kommer och sprider sin ondska.

Jag vet inte om ni känner till det här med blobbars fysik. Men de är väldigt runda och geléaktiga, något som gör att de lätt rullar runt och studsar iväg. Som spelare har man egentligen väldigt liten kontroll över sin Loco Roco. Genom att trycka på både L- och R-knappen får man den lilla blobben att hoppa. Annars får man Loco Rocon att rulla åt vänster eller höger genom att hålla inne L- eller R-knappen och på så sätt tilta världen. Målet på varje bana är att äta så mycket frukt som möjligt, och på så sätt växa sig större, samt att spöa upp Moja Mojas. När man lagt på sig lite vikt kan det vara svårt att komma igenom trånga passager. Det löser man med ett litet tryck på fyrkant-knappen. Loco Rocon delar då upp sig i mindre blobbar som lätt tar sig igenom de minsta av skrymslen.

Lek med fysik

Banorna är stora sandlådor riggade med fällor och fyllda med åkattraktioner. Tankarna förs till Sonic-spelen där delar av banorna går på automatik. Man glider längs lufströmmar, ser hur ett tjugotal småblobbar delas upp i små rör och rullar runt i loopar. Banorna befolkas även av diverse konstiga varelser. Ugglan tuggar Loco Rocosarna och spottar ut dem som fyrkanter eller rektanglar, något som kraftigt försvårar rullandet och studsandet. En annan varelse har långa ben och gillar att stampa på Loco Rocosarna så att de splittras upp i småblobbar. Fantasin har inga gränser, och det är det som gör Loco Roco till ett så fantastiskt spel.

Fantastisk värld Världen kommer till liv med fler färger än jag trodde fanns och designen är som tagen från ett lågstadiebarns ritblock. Det är inte polygoner, det är inte de senaste årens tekniska framsteg. Men det behövs inte. Loco Roco är världens snyggaste spel ändå. Nog för att det finns en gräns över hur mycket chockrosa i kombination med turkos ens ögon kan ta in, men även om det stundtals blir lite i överkant och osmakligt så är det alltid så fantastiskt och spännande att ens ögon inte kan sluta äta, äta och äta.

Om grafiken är fantastisk vet jag inte riktigt hur man ska beskriva musiken. Ett bättre och mer passande soundtrack existerar inte. Till och med Katamari Damacy får se sig slaget. Loco

Rocosarna sjunger med till melodierna och har sitt alldeles egna nonsensspråk. Jag har ingen aning om vad ”Pori nirumpa yamuta, Puru sorekya anchekku, Yamu pirita shuko papurareta, Kar-bankooer-jeg” betyder men nästa gång jag blir alldeles för överförfriskad i kombination med tatuerare precis runt hörnet så sitter det där bredvid fyrklövern. Spelets sex olika Loco Rocos har dessutom helt olika sätt att sjunga på. Den gula sjunger med kaxig barnstämma, den rosa bryter på sexig franska, den blåa försöker efterapa italiensk opera och den röda kör indisk reggae. Jag höjer volymen och bara sitter still och tittar på när Loco Rocosarna hoppar runt och sjunger.

Glädjebomb

Loco Rocos alla delar är helt galna men går ändå ihop till en fantastisk helhet. Musiken, grafiken, rullandet och studsandet känns helt självklart tillsammans. Jag blir svald av en jättepingvin, sjunker ner i flimmerhår, hoppar över tänder och svävar på maggaser samtidigt som min rosa blobb sångviskar poetiska nonsenssord till knarkad J-pop. Det är en uppenbarelse. Här vill jag stanna kvar för alltid. Det enda som gör att Loco Roco inte får full pott är att banorna ofta är väldigt lika varandra och att man fort blir väldigt mätt. Men då tar man såklart bara en liten paus och så kommer hungern tillbaks. Trots att jag rullar igenom spelets fyrtio banor på bara fem timmar så återkommer jag för att äta varenda liten frukt, hitta varenda liten minigubbe och samla varenda liten pryl till mitt Locohus. Det är ett stort projekt. Och om det är något man vill så är det att återvända till den fantastiska Loco Roco-världen. Om än bara för att sitta där med hakan nere vid fötterna och titta på när Loco Rocosarna sjunger och skuttar runt.

 

Men…

Jag har en agjonåjmisk kudde från Hemtex och ändå klagar mamma på min spelstil! :-o

Jag har föresten spelat Madagaskar 2 och sett den på bio också! Ska skriva om spelet snart, det har jag på Playstation 2.  Madagaskar 2 är inte alls lika bra som Madagaskar 1!!!