Agnes har nu på två små kvällar lyckats spela RÅTTATOUILLE från början till slut och detta på mycket kort tid i och med att hon inte får sitta och spela hur länge som helst. Hon tar sällan en bana på mer än ett försök och liksom stannar inte någonstans utan bara springer på. Jag klarar absolut inte detta utan att trilla ner i både hål och annat, trillar ner för kanter etc.
Hennes spelkontroll, balans, reflexer etc. går vida utöver min och jag känner mej stel, långsam och GAMMAL i jämförelse :) Extermt frustrerande är det när hon spelar på en bana som är hur svår som helst och smatidgt sitter och pratar om vad som hänt på dagis etc. som om hon inte spelade. Jag kan inte spela och prata samtidgt utan att i princip ”dö” var tionde sekund :)
Provade förut att spela ett onlinespel mot henne med Mario och det var ju bara att inse faktum att jag fick så mycket ”stryk” att jag är glad för att mina resultat inte är sparade! Henne visslande och sjungande av ”blinka lilla stjärna” och diverse julsånger samtidgt gjorde att… jag som svettades av sammanbiten anstängning för att överhuvudtaget inte förlora med noll poäng och på så vis behålla åtminstonne LITE av min värdighet… insåg att jag tillhör en generation som slutade utvecklas med Nintendo 8bitar. // mamma
