Vad roar barn? Hos oss räcker det med namnet på ett spel… :) Lillflickan fick ett nytt spel igår till sitt Nintendo DS ”grannar från helvetet” Hon spelade det ganska mycket igår men inte förens idag så frågade hon vad spelet hette. Grannar från helvetet sa jag och hon blev alldeses tyst, vad sa du mamma? – ”Grannar från helvetet”. Sen bröt hon loss i en massiv skrattsalva. Efter det så provade hon att säga vad spelet hette, lite försiktigt med ett halvt öga på mej och vad jag skulle säga ”grannar från helvete”. Självklart kunde jag inte låta bli att snabb säga: ”men jösses, vad är det du säger flickan min???!!”
Med ögon stora som tefat ”DET HETER SÅ”
Efter det så har hon, varje gång hon spelar och titeln dykt upp i spelet, spungit iväg med spelet än till pappa, än till storastora syster, än till storebror och alla som kommit in genom dörren och stuckit fram spelet och frågat: ”Vad står det där” och när de läst upp ”grannar fårn helvetet” så har hon superfnissande sprungit där ifrån.
Så enkelt roas barn i en familj som inte använder svärord :)
Kan inflika att vi haft väldiga disskutioner om ortsnamnet ”Gävle” hurvida det är ett fult ord eller inte och hur många gånger jag än sagt att Gävle INTE är ett fult ord så är hon inte till 100% övertygad. Men så kan det gå om man är liten och uttalar det ”Jävle”
